Jump to content

plåga

From Wiktionary, the free dictionary
See also: plaga, plága, plagá, and plagă

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

From Old Swedish plagha, from Middle Low German plage, from Latin plaga (“plague, injury, wound”).

Pronunciation

[edit]
  • Audio:(file)

Noun

[edit]

plåga c

  1. a pain, a plague, a torment
    Han är en riktig plåga!
    He's a pain in the neck/ass!
  2. (obsolete) plague[1]
    Synonym: pest
  3. (obsolete) epidemic[2]
    Synonym: farsot

Declension

[edit]
Declension of plåga
nominative genitive
singular indefinite plåga plågas
definite plågan plågans
plural indefinite plågor plågors
definite plågorna plågornas

Verb

[edit]

plåga (present plågar, preterite plågade, supine plågat, imperative plåga)

  1. to torment, to torture
  2. (more generally, through figurative weakening) to cause significant pain or distress, to plague, to torment
    Grannen plågade henne med hög musik vid fyratiden på morgonen.
    Her neighbor tormented her with loud music at four in the morning.

Conjugation

[edit]
Conjugation of plåga (weak)
active passive
infinitive plåga plågas
supine plågat plågats
imperative plåga —
imper. plural1 plågen —
present past present past
indicative plågar plågade plågas plågades
ind. plural1 plåga plågade plågas plågades
subjunctive2 plåge plågade plåges plågades
present participle plågande
past participle plågad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

[edit]

References

[edit]
  • “plåga”, in Svenska Akademiens ordböcker [Dictionaries of the Swedish Academy] (in Swedish)
  1. ^ Plåga in F.A. Dahlgren, Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt (1914–1916)
  2. ^ Plåga in F.A. Dahlgren, Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt (1914–1916)
Retrieved from "https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=plåga&oldid=87477971"