säga upp sig
Jump to navigation
Jump to search
Swedish
[edit]Verb
[edit]säga upp sig (present säger upp sig, preterite sade or (colloquial) sa upp sig, supine sagt upp sig, imperative säg upp sig)
- (reflexive) to give notice to leave one's job
- Jag sa upp mig igår ― I gave notice to leave yesterday
Conjugation
[edit]Conjugation of säga (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | säga upp sig | — | ||
| Supine | sagt upp sig | — | ||
| Imperative | säg upp sig | — | ||
| Imper. plural1 | sägen upp sig | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | säger upp sig | sade upp sig, sa upp sig | — | — |
| Ind. plural1 | säga upp sig | sade upp sig, sa upp sig | — | — |
| Subjunctive2 | säge upp sig | sade upp sig, sa upp sig | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | — | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||