söka

See also: soka, ŝoka, šoka, and šoką

Swedish

Etymology

From Old Swedish sø̄kia, from Old Norse sœkja, from Proto-Germanic *sōkijaną, from Proto-Indo-European *seh₂g- (“to seek out”).

Pronunciation

• Audio

  (file)

• Hyphenation: sö‧ka

Verb

söka

1. to search (look throughout (a place) for something)

Conjugation

Conjugation of söka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	söka		sökas
Supine	sökt		sökts
Imperative	sök		—
Imper. plural1	söken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	söker	sökte	söks, sökes	söktes
Ind. plural1	söka	sökte	sökas	söktes
Subjunctive2	söke	sökte	sökes	söktes
	Participles
Present participle	sökande
Past participle	sökt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• avsöka
• besöka
• genomsöka
• sökare
• sökbar
• sökfunktion
• sökmotor
• sökning
• sökruta
• söktjänst
• undersöka
• uppsöka
• utsökt
• webbsök

Anagrams

• köas, ökas