släkte

See also: slakte

Swedish

Alternative forms

• (obsolete) slägte

Etymology

From Middle Low German slechte.

Noun

släkte n

1. an interrelated group (in some sense – intuitively biologically related, with sense extensions similar to "breed," etc.); a family, a race, a breed, a kind, etc.

   det mänskliga släktet

   the human race

   Ditt släkte har alltid varit vidrigt, slemmonster

   Your kind has always been disgusting, slime monster

   Faxreparatörer är ett utdöende släkte

   Fax machine repairmen are a dying breed

2. (biology) a genus (rank in a taxonomic classification between family and species)
3. a generation

   Synonym: (more common) generation

   det yngre släktet

   the younger generation

   [old-fashioned language] Tidevarv komma ["kommer" – old plural], tidevarv försvinna ["försvinner" – old plural], släkten följa ["följer" – old plural] släktens gång. [from the hymn "Härlig är jorden"]

   Ages come, ages go, generations follows [the going / course of] generations.

Declension

Declension of släkte

		nominative	genitive
singular	indefinite	släkte	släktes
	definite	släktet	släktets
plural	indefinite	släkten	släktens
	definite	släktena	släktenas

Related terms

• besläktad (“related”)
• släkt (“extended family, relatives”)
• släkting (“relative”)

References

• “släkte”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
• “släkte”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)
• “släkte”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)

Anagrams

• skälet