svära

See also: svara, svarā, and svåra

Swedish

Alternative forms

• svärja

Etymology

From Old Swedish sværia, from Old Norse sverja, from Proto-Germanic *swarjaną, from Proto-Indo-European *swer-.

Pronunciation

• audio

  (file)

Verb

svära (present svär, preterite svor, supine svurit, imperative svär)

1. to swear, to curse; to use offensive language
2. to take an oath
3. to promise that something is true, as by taking an oath on it

Conjugation

Conjugation of svära (class 4 strong)

	Active		Passive
Infinitive	svära		sväras
Supine	svurit		svurits
Imperative	svär		—
Imper. plural1	svären		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	svär	svor	svärs, sväres	svors
Ind. plural1	svära	svuro	sväras	svuros
Subjunctive2	sväre	svure	sväres	svures
	Participles
Present participle	svärande
Past participle	svuren
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of svärja (class 4 strong)

	Active		Passive
Infinitive	svärja		svärjas
Supine	svurit		svurits
Imperative	svärj		—
Imper. plural1	svärjen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	svärjer	svor	svärjs, svärjes	svors
Ind. plural1	svärja	svuro	svärjas	svuros
Subjunctive2	svärje	svure	svärjes	svures
	Participles
Present participle	svärjande
Past participle	svuren
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• insvära
• svärord
• svordom

Further reading

• svära in Svensk ordbok.

Anagrams

• ärvas