svinna
Swedish
Verb
svinna
- to cease, to vanish, to disappear, to diminish, to fade
- medan dagen svann för natten, medan natten svann för dagen.
- as the day gave way for the night, as the night gave way for the day.
- Nu synen svann - på öde torg sken månen ner, Och jag stod ensam kvar men ej som främling mer.
- Now my vision faded - on the lonely square the moon shone down, And I was left alone but a stranger no more.
- Shakespeare: Hamlet, act 1, scene 2, Horatio speaking:
- Men tuppen gol i samma ögonblick, Och vid dess gälla ljud han for sin väg Och svann utur vår syn.
- But even then the morning cock crew loud, And at the sound it shrunk in haste away And vanished from our sight.
- Men tuppen gol i samma ögonblick, Och vid dess gälla ljud han for sin väg Och svann utur vår syn.
- medan dagen svann för natten, medan natten svann för dagen.
Usage notes
- Only used in poetic, romantic style. The modern word is försvinna.
Conjugation
Conjugation of svinna (class 3 strong)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | svinna | — | ||
Supine | svunnit | — | ||
Imperative | svinn | — | ||
Imper. plural1 | svinnen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | svinner | svann | — | — |
Ind. plural1 | svinna | svunno | — | — |
Subjunctive2 | svinne | svunne | — | — |
Participles | ||||
Present participle | svinnande | |||
Past participle | svunnen | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |