äga

See also: aga, aega, Aga, ága, and ağa

Swedish

Alternative forms

• ega

  In the 6th edition of SAOL (1889), when jern changed to järn, Ega was still spelled with e with the final remark "Skrifves äfven Äga o.s.v." Some derived words never changed, like egen (“own”), egendom (“property”), egentlig (“proper”).

Pronunciation

• audio

  (file)

Etymology 1

From Old Swedish ǣgha, from Old Norse eiga, from Proto-Germanic *aigǭ, from Proto-Indo-European *eik-.

Noun

äga c

1. an estate, grounds, property, land

   i någons ägo

   in one's possession

Declension

Declension of äga
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	äga	ägan	ägor	ägorna
Genitive	ägas	ägans	ägors	ägornas

Usage notes

• Ägo in the phrase i någons ägo is an archaic dative form of this noun. The similar-looking archaic genitive form ägo is also the basis for compounds.

Related terms

• ägobyte
• ägodel
• ägolott
• ägorätt
• ägoskifte
• ägoskillnad
• ägostyckning
• ägotvist
• ägovidd

Etymology 2

From Old Swedish ǣgha, from Old Norse eiga, from Proto-Germanic *aiganą, from Proto-Indo-European *eik-.

Verb

äga

1. to own

Conjugation

Conjugation of äga (weak)

	Active	Passive
Infinitive	äga	ägas
Present tense	äger	ägs, äges
Past tense	ägde	ägdes
Supine	ägt	ägts
Imperative	äg	—
Present participle	ägande
Past participle	ägd

Usage notes

• Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden.

Related terms

• egen
• äganderätt
• ägare
• ägarinna
• ägna

References

• Ega in Svenska Akademiens ordlista öfver svenska språket (6th ed., 1889)
• äga in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (8th ed., 1923)