äta

See also: Aeta, æta, and Appendix:Variations of "ata"

Swedish

Etymology

From Old Swedish æta, from Old Norse eta, from Proto-Germanic *etaną, from Proto-Indo-European *h₁ed-.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈɛːˌta/
• Rhymes: -ɛːta

Verb

äta

1. to eat

   att äta eller ätas

   to eat or to be eaten.

   Jag älskar att äta godis.

   I love to eat sweets.

Conjugation

Conjugation of äta (class 5 strong)

	Active		Passive
Infinitive	äta		ätas
Supine	ätit		ätits
Imperative	ät		—
Imper. plural1	äten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	äter	åt	äts, ätes	åts
Ind. plural1	äta	åto	ätas	åtos
Subjunctive2	äte	åte	ätes	åtes
	Participles
Present participle	ätande
Past participle	äten
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• föräta
• uppäten
• äta upp
• ätare
• ätbar
• ätlig
• ätpinne
• ätstörning
• ätäpple

 

See also

• beta
• dricka
• glufsa
• hunger
• mat
• sluka
• svälja
• tugga