förman

See also: forman, formán, förmän, förmån, and Forman

Swedish

Etymology

From Old Swedish førmand, from Old Norse formaðr (“chieftain, leader”), akin to före +‎ man.

Noun

förman c

1. a foreman

Declension

Declension of förman
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	förman	förmannen	förmän	förmännen
Genitive	förmans	förmannens	förmäns	förmännens

Anagrams

• förnam