fråga

See also: fraga, Fraga, and fragă

Swedish

Etymology

From Middle Low German vrāge (German frage).

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈfroːˌɡa/

• audio

  (file)

Noun

fråga c

1. question; sentence, phrase or word which asks for something
2. question; subject for consideration
3. question; proposal to a meeting
4. matter, issue

Usage notes

• (For the phrase När fråga är...) Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden. The recommendations apply primarily to governmental texts; they may or may not apply to other legal prose.

Declension

Declension of fråga
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	fråga	frågan	frågor	frågorna
Genitive	frågas	frågans	frågors	frågornas

Related terms

• See verb below

Verb

fråga (present frågar, preterite frågade, supine frågat, imperative fråga)

1. to ask a question; to enquire, frain

Conjugation

Conjugation of fråga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	fråga		frågas
Supine	frågat		frågats
Imperative	fråga		—
Imper. plural1	frågen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	frågar	frågade	frågas	frågades
Ind. plural1	fråga	frågade	frågas	frågades
Subjunctive2	fråge	frågade	fråges	frågades
	Participles
Present participle	frågande
Past participle	frågad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

frågare frågeformulär frågekomplex frågelek frågelista frågelåda frågeord

frågeprogram frågepronomen frågesats frågespalt frågesport frågestund frågeställare

frågeställning frågetecken frågetimma frågetimme frågetävling frågodagsförrättning

frågvis frågvishet ifrågasätta rådfråga tidsfråga tillfrågad

References

• fråga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)