gräva

See also: grava, gravá, and gravà

Swedish

Etymology

From Old Swedish grava, græva, from Old Norse grafa, from Proto-Germanic *grabaną, from Proto-Indo-European *gʰrābʰ-.

Pronunciation

• audio:

  (file)

Verb

gräva (present gräver, preterite grävde, supine grävt, imperative gräv)

1. to dig, to excavate; to move earth out of the way

Conjugation

Conjugation of gräva (weak)

	Active		Passive
Infinitive	gräva		grävas
Supine	grävt		grävts
Imperative	gräv		—
Imper. plural1	gräven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	gräver	grävde	grävs, gräves	grävdes
Ind. plural1	gräva	grävde	grävas	grävdes
Subjunctive2	gräve	grävde	gräves	grävdes
	Participles
Present participle	grävande
Past participle	grävd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• gräv ned dig!
• gräva fram
• gräva ned
• gräva ned sig i
• gräva upp
• gräva ut
• grävmaskin
• grävning
• grävskopa
• nedgräva
• utgräva
• den som gräver grop åt andra faller själv däri

See also

• begrava
• grava

Anagrams

• vägar, vägra