känd

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to: navigation, search
See also: kand

Swedish[edit]

Pronunciation[edit]

Adjective[edit]

känd - past participle of känna.

  1. known
  2. famous

Declension[edit]

Inflection of känd
Indefinite/attributive Positive Comparative Superlative2
Common singular känd mer känd mest känd
Neuter singular känt mer känt mest känt
Plural kända mer kända mest kända
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 kände mer kände mest kände
All kända mer kända mest kända
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in an attributive role.

Antonyms[edit]

See also[edit]


Veps[edit]

Etymology[edit]

EB1911 - Volume 01 - Page 001 - 1.svg This entry lacks etymological information. If you are familiar with the origin of this term, please add it to the page per etymology instructions.

Noun[edit]

känd

  1. (grammar) case

Inflection[edit]

Inflection of känd
nominative sing. känd
genitive sing. kändon
partitive sing. kändod
partitive plur. kändoid
singular plural
nominative känd kändod
accusative kändon kändod
genitive kändon kändoiden
partitive kändod kändoid
essive-instructive kändon kändoin
translative kändoks kändoikš
inessive kändos kändoiš
elative kändospäi kändoišpäi
illative  ? kändoihe
adessive kändol kändoil
ablative kändolpäi kändoilpäi
allative kändole kändoile
abessive kändota kändoita
comitative kändonke kändoidenke
prolative kändodme kändoidme
approximative I kändonno kändoidenno
approximative II kändonnoks kändoidennoks
egressive kändonnopäi kändoidennopäi
terminative I  ? kändoihesai
terminative II kändolesai kändoilesai
terminative III kändossai
additive I  ? kändoihepäi
additive II kändolepäi kändoilepäi

References[edit]

  • Zajceva, N. G.; Mullonen, M. I. (2007), “падеж”, in Uz’ venä-vepsläine vajehnik / Novyj russko-vepsskij slovarʹ [New Russian–Veps Dictionary], Petrozavodsk: Periodika