räkna
See also: rakna
Swedish
Etymology
From Late Old Norse reikna, which is borrowed from Middle Low German rekenen. Cognate with Icelandic reikna.
Pronunciation
Audio: (file)
Verb
räkna (present räknar, preterite räknade, supine räknat, imperative räkna)
- to count; to enumerate the digits of one's numeral system.
- Kan du räkna till hundra?
- Can you count to a hundred?
- Kan du räkna till hundra?
- to count; to determine a number
- count; to consider something an example of something.
- Jag räknar äpplen som en sorts frukt.
- I count apples as a type of fruit.
- Jag räknar äpplen som en sorts frukt.
- to calculate; to perform a calculation
- to count on somebody, rely on somebody
- Jag räknar med att du är där och sköter dig. ― I'm counting on you being there and behaving.
- Jag räknar med dig. ― I'm counting on you.
Conjugation
Conjugation of räkna (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | räkna | räknas | ||
Supine | räknat | räknats | ||
Imperative | räkna | — | ||
Imper. plural1 | räknen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | räknar | räknade | räknas | räknades |
Ind. plural1 | räkna | räknade | räknas | räknades |
Subjunctive2 | räkne | räknade | räknes | räknades |
Participles | ||||
Present participle | räknande | |||
Past participle | räknad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Related terms
- beräkna
- räkna av
- räkna fram
- räkna ihop
- räkna in
- räkna med
- räkna ned / räkna ner
- räkna upp
- räkna ut
- räknare
- räknas
- räkneord