råka

See also: raka, raaka, rãka, räka, rak'a, räkä, and Appendix:Variations of "raka"

Swedish

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Etymology 1

(This etymology is missing or incomplete. Please add to it, or discuss it at the Etymology scriptorium.)

Noun

råka c

1. a rook (bird)

Declension

Declension of råka
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	råka	råkan	råkor	råkorna
Genitive	råkas	råkans	råkors	råkornas

Etymology 2

From Old Swedish raka, from Old Norse ráka.

Verb

råka (present råkar, preterite råkade, supine råkat, imperative råka)

1. to encounter, to meet

   ...tågresande över gränser i internationell trafik, som råkar i svårigheter...

   ...cross-border train passengers who face problems...

2. to happen to do, to accidentally do; do without purpose or intention

   Jag råkade välta vasen, men det var inte med mening!

   I happened to knock the vase over, but it wasn't my intention!

Conjugation

Conjugation of råka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	råka		råkas
Supine	råkat		råkats
Imperative	råka		—
Imper. plural1	råken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	råkar	råkade	råkas	råkades
Ind. plural1	råka	råkade	råkas	råkades
Subjunctive2	råke	råkade	råkes	råkades
	Participles
Present participle	råkande
Past participle	råkad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• iråkad