självständig

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to: navigation, search

Swedish[edit]

Etymology[edit]

själv +‎ stånd +‎ -ig, similar to German selbständig. The Swedish/German verb stå/stehen ‎(to stand) is the basis for the noun stånd/Stand ‎(standing), which can mean both upright standing (without support) and still standing (without movement or change). The still-standing meaning with umlaut and the -ig ending forms the adjective ständig/ständig ‎(permanent). But in självständig/selbständig, the same transformation is based on the upright-standing meaning.

Pronunciation[edit]

Adjective[edit]

självständig

  1. independent (literally: selfstanding)

Declension[edit]

Inflection of självständig
Indefinite/attributive Positive Comparative Superlative2
Common singular självständig självständigare självständigast
Neuter singular självständigt självständigare självständigast
Plural självständiga självständigare självständigast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 självständige självständigare självständigaste
All självständiga självständigare självständigaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in an attributive role.

Related terms[edit]