själv

Definition from Wiktionary, the free dictionary
Jump to: navigation, search

Swedish[edit]

Etymology[edit]

From Old Norse sjálfr, from Proto-Germanic *selbaz, from Proto-Indo-European *selbʰ- (one's own), from *s(w)e- (separate, apart).

Pronunciation[edit]

Pronoun[edit]

själv (neuter självt, plural själva)

  1. oneself, myself, yourself, himself, herself, itself
    Jag gjorde det själv.
    I did it myself.
    Titta på dig själv!
    Look at yourself!

Usage notes[edit]

  • Used as intensifier in the same way as the English reflexive pronouns myself, yourself, etc. If the subject of the sentence is also object, själv is preceded by the personal pronoun mig, dig, honom, henne, den, sig. If the subject/object is a neuter noun, use instead det självt. For plural persons, use oss/er/dem + själva.
  • the form självaste is colloquial (SAOL)

Noun[edit]

själv n

  1. self, (one's own) personality (the essential qualities that make a person or a thing distinct from all others)
    • 1992, in Den kvinnliga hemligheten: en studie i Kerstin Ekmans berättarkonst (by Maria Schottenius), page 325:
      Denna förvandling är nödvändig för att självet ska kunna födas: Självets födelse betyder för den medvetna personligheten inte bara en förskjutning av dess dittillsvarande centrum utan som en följd därav en fullständigt förändrad [...]
    • 1996, Ögonblicket — det förvandlande: en religionspsykologisk studie av en livsavgörande gudsupplevelse i Gunnar Edmans liv, page 61:
      KAPITEL 3
      Teoretiska utgångspunkter
      3.1 Självets utveckling i relationer
    • 2008, Martin Berg, Självets garderobiär: självreflexiva genuslekar och queer socialpsykologi

Declension[edit]

References[edit]