välleta

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Veps

[edit]

Etymology 1

[edit]

From väl'l' +‎ -eta.

Verb

[edit]

välleta

  1. to weaken, to become weaker, to abate, to lessen, to ease
Inflection
[edit]
Inflection of välleta (inflection type 28/edeta)
1st infinitive välleta
present indic. välleneb
past indic. välleni
present
indicative
past
indicative
imperative
1st singular vällenen vällenin
2nd singular vällened vällenid vällene
3rd singular välleneb välleni vällekaha
1st plural vällenem vällenim vällekam
2nd plural vällenet vällenit vällekat
3rd plural välletas
välleneba
välleniba vällekaha
sing. conneg.1 vällene vällenend vällene
plur. conneg. vällekoi vällenugoi vällekoi
present
conditional
past
conditional
potential
1st singular vällenižin vällenuižin vällenenen
2nd singular vällenižid vällenuižid vällenened
3rd singular välleniži vällenuiži välleneneb
1st plural vällenižim vällenuižim vällenenem
2nd plural vällenižit vällenuižit vällenenet
3rd plural vällenižiba vällenuižiba välleneneba
connegative välleniži vällenuiži vällenene
non-finite forms
1st infinitive välleta
2nd infinitive 3rd infinitive
inessive välletes inessive vällenemas
instructive välleten illative vällenemaha
participles elative vällenemaspäi
present active vällenii adessive vällenemal
past active vällenu abessive vällenemat
past passive välletud
1 In imperative: used only in the second-person singular. The plural form is used with other persons.

Etymology 2

[edit]

From väl'l' +‎ -eta.

Verb

[edit]

välleta

  1. to weaken, to make weaker
  2. to ease, to alleviate
  3. to soften, to make less harsh
  4. to loosen
Inflection
[edit]
Inflection of välleta (inflection type 29/koheta)
1st infinitive välleta
present indic. vällendab
past indic. vällenzi
present
indicative
past
indicative
imperative
1st singular vällendan vällenzin
2nd singular vällendad vällenzid vällenda
3rd singular vällendab vällenzi vällekaha
1st plural vällendam vällenzim vällekam
2nd plural vällendat vällenzit vällekat
3rd plural välletas
vällendaba
vällenziba vällekaha
sing. conneg.1 vällenda vällendand vällenda
plur. conneg. vällekoi vällenugoi vällekoi
present
conditional
past
conditional
potential
1st singular vällendaižin vällenuižin vällendanen
2nd singular vällendaižid vällenuižid vällendaned
3rd singular vällendaiži vällenuiži vällendaneb
1st plural vällendaižim vällenuižim vällendanem
2nd plural vällendaižit vällenuižit vällendanet
3rd plural vällendaižiba vällenuižiba vällendaneba
connegative vällendaiži vällenuiži vällendane
non-finite forms
1st infinitive välleta
2nd infinitive 3rd infinitive
inessive välletes inessive vällendamas
instructive välleten illative vällendamaha
participles elative vällendamaspäi
present active vällendai adessive vällendamal
past active vällenu abessive vällendamat
past passive välletud
1 In imperative: used only in the second-person singular. The plural form is used with other persons.

References

[edit]