äkta

See also: akta, aktā, and åkta

Swedish

Etymology

From older spelling ekta, from Middle Low German echt, from Proto-West Germanic *aiwahaft. Cognate with Icelandic ekta, Norwegian Nynorsk ekte and Danish ægte.

Pronunciation

• audio

  (file)

Adjective

äkta

1. genuine, authentic; not faked or counterfeit
2. (as an intensifier) proper, pure, undiluted

   Det där var en äkta idioti!

   That was pure idiocy!

   Äkta hembakade kakor slår allt vad som finns i affärerna

   Real home-made cookies beats everything there is in the shops

3. (about spouses) married

   Hennes äkta man

   Her married husband

Declension

Inflection of äkta
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	äkta	mer äkta	mest äkta
Neuter singular	äkta	mer äkta	mest äkta
Plural	äkta	mer äkta	mest äkta
Masculine plural3	äkte	mer äkta	mest äkta
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	äkte	mer äkte	mest äkte
All	äkta	mer äkta	mest äkta
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Related terms

• äkthet
• äktsvensk
• oäkta
• tvättäkta

Verb

äkta (present äktar, preterite äktade, supine äktat, imperative äkta)

1. to marry (someone)

Conjugation

Conjugation of äkta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	äkta		äktas
Supine	äktat		äktats
Imperative	äkta		—
Imper. plural1	äkten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	äktar	äktade	äktas	äktades
Ind. plural1	äkta	äktade	äktas	äktades
Subjunctive2	äkte	äktade	äktes	äktades
	Participles
Present participle	äktande
Past participle	äktad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• äktenskap

Further reading

• äkta in Svensk ordbok.