öka

See also: oka, Oka, øka, and oka'

Swedish

Etymology

From Old Swedish ø̄ka, from Old Norse auka, from Proto-Germanic *aukaną, from Proto-Indo-European *h₂ewg-. Akin to English eke, Danish øge, Gothic 𐌰𐌿𐌺𐌰𐌽 (aukan), Latin augeō.

Pronunciation

• audio:

  (file)

Verb

öka (present ökar, preterite ökade, supine ökat, imperative öka)

1. to increase

Conjugation

Conjugation of öka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	öka		ökas
Supine	ökat		ökats
Imperative	öka		—
Imper. plural1	öken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	ökar	ökade	ökas	ökades
Ind. plural1	öka	ökade	ökas	ökades
Subjunctive2	öke	ökade	ökes	ökades
	Participles
Present participle	ökande
Past participle	ökad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• föröka
• ökning
• utöka

Anagrams

• köa