kräva

See also: krava and kráva

Swedish

Etymology

For the verb: krav +‎ -a. From Old Swedish kræfia, from Old Norse krefja, from Proto-Germanic *krafjaną or Proto-Germanic *krabjaną. Causative derivation from krav. Cognate with Danish kræve, Norwegian Bokmål kreve, Old English crafian and English crave.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

kräva c

1. crop, craw (a bird's stomach)

Declension

Declension of kräva
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	kräva	krävan	krävor	krävorna
Genitive	krävas	krävans	krävors	krävornas

Verb

kräva (present kräver, preterite krävde, supine krävt, imperative kräv)

1. to demand, to forcefully request

Conjugation

Conjugation of kräva (weak)

	Active		Passive
Infinitive	kräva		krävas
Supine	krävt		krävts
Imperative	kräv		—
Imper. plural1	kräven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	kräver	krävde	krävs, kräves	krävdes
Ind. plural1	kräva	krävde	krävas	krävdes
Subjunctive2	kräve	krävde	kräves	krävdes
	Participles
Present participle	krävande
Past participle	krävd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• krav
• kräva liv

Anagrams

• vräka, värka