motståndsman

Swedish

Etymology

motstånd (“resistance”) +‎ -s- +‎ man (“man”). Attested since 1944.

Noun

motståndsman c

1. resistor, member of a resistance movement

   De tre motståndsmännen avrättades genom arkebusering efter en summarisk rättegång

   The three members of the resistance were executed by firing squad after a brief show trial

Declension

Declension of motståndsman
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	motståndsman	motståndsmannen	motståndsmän	motståndsmännen
Genitive	motståndsmans	motståndsmannens	motståndsmäns	motståndsmännens

Synonyms

• partisan

See also

• motståndsrörelse

References

• motståndsman in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• motståndsman in Svensk ordbok (SO)
• motståndsman in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)