sjö

See also: sjo, sjø, sjoe, and sjö.

Icelandic

Icelandic cardinal numbers

<  6	7	8  >
Cardinal : sjö     Ordinal : sjöundi

Etymology

From Old Norse sjau, from Proto-Germanic *sebun, from earlier *sebunt, from Proto-Indo-European *septḿ̥.

Pronunciation

• IPA^(key): [sjœː]

Numeral

sjö

1. seven; the cardinal number after sex (“six”) and before átta (“eight”).

Derived terms

• klukkan sjö

See also

• sjöa (noun)

Swedish

Etymology

From Old Swedish siœr, from Old Norse sær, from Proto-Germanic *saiwiz.

Pronunciation

• IPA^(key): /ɧøː/, (Central Sweden) [-øə̯]
  • (South Sweden, common in Central Sweden) IPA^(key): [ˈx̞ʷ-]
  • (common in North Sweden, variant in Central Sweden) IPA^(key): [ˈʂ-]

    • Audio [ˈʂøə̯]

      (file)

• Rhymes: -øː

Noun

sjö c

1. a lake
2. the sea, especially in compounds, such as sjöfart, sjöman, sjösäker, and in till sjöss and ute på sjön

   Han gick till sjöss.

   He went to sea (became a sailor).

   Sjön går hög.

   The sea is rough.

3. a wave

   En stor sjö slog sönder styrhyttens fönster.

   A large wave broke the windows of the wheelhouse.

Declension

Declension of sjö
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	sjö	sjön	sjöar	sjöarna
Genitive	sjös	sjöns	sjöars	sjöarnas

Derived terms

• havsjö
• insjö
• sjöblom
• sjöduglig
• sjöflygplan
• sjöglitter
• sjökort
• sjölagen
• sjöman
• sjömanskap
• sjömil
• sjömus
• sjön suger
• sjöräddning
• sjöslag
• sjövägsregel
• sjövärdig
• till sjöss

 

See also

• göl (very small body of water)
• tjärn
• hav
• ocean (very large body of water, such as the Atlantic)

References

• sjö in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• [1] in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• Douglas Harper (2001–2023), “sea”, in Online Etymology Dictionary.