län

See also: laen, læn, and Appendix:Variations of "lan"

Swedish

Pronunciation

• IPA^(key): /lɛːn/

• Audio

  (file)

Etymology 1

From Old Swedish län, from Middle Low German lēn and from late Old Norse lén, whence also Danish len, Norwegian len, Icelandic lén, Faroese len.

Noun

län n

1. (historical) fief, fiefdom
2. a county, a political subdivision of the Swedish state roughly corresponding to a British county

Declension

Declension of län
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	län	länet	län	länen
Genitive	läns	länets	läns	länens

Related terms

• förläna
• landshövding
• länsantikvarie
• länsarbetsdirektör
• länsarbetsnämnd
• länsarkitekt
• länsassessor
• länsbibliotek
• länsbibliotekarie
• länsbo
• länsbokstav
• länsbostadsnämnd
• länsdelssjukhus
• länsdemokrati
• länsförbund
• länsgräns
• länsherre
• länsindelning
• länsjägmästare
• länskonstnär
• länslasarett
• länsläkare
• länsman
• länsmuseum
• länsmyndighet
• länsnotarie
• länsplanering
• länspolischef
• länspolismästare
• länsresidens
• länsråd
• länsrätt
• länssjukhus
• länsskatterätt
• länsskolinspektör
• länsstyrelse
• länsveterinär
• länsvis
• länsväg
• länsväsen
• länsväsende
• länsåklagare
• länsöverdirektör
• läntagare
• skogslän
• slottslän

 

Etymology 2

From Turkish lan.

Noun

län

1. Alternative form of len (“friend, buddy, pal”)

References

• län in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)

Volapük

Etymology

Borrowed from English land and German Land.

Pronunciation

• IPA^(key): /lɛn/

Noun

län (nominative plural läns)

1. country (nation state)

Declension

declension of län

	singular	plural
nominative	län	läns
genitive	läna	länas
dative	läne	länes
accusative	läni	länis
vocative 1	o län!	o läns!
predicative 2	länu	länus

• ¹ status as a case is disputed
• ² in later, non-classical Volapük only

Derived terms

• fedalän
• länäd
• läned