ökör

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: ókor

Hungarian[edit]

Etymology[edit]

Borrowed from Oghur, from Proto-Turkic *öküŕ (ox). Compare Chuvash вӑкӑр (văk̬ăr), Mongolian үхэр (üxer).

Pronunciation[edit]

  • IPA(key): [ˈøkør]
  • (file)
  • Hyphenation: ökör
  • Rhymes: -ør

Noun[edit]

ökör (plural ökrök)

  1. ox

Declension[edit]

Inflection (stem in -ö-, front rounded harmony)
singular plural
nominative ökör ökrök
accusative ökröt ökröket
dative ökörnek ökröknek
instrumental ökörrel ökrökkel
causal-final ökörért ökrökért
translative ökörré ökrökké
terminative ökörig ökrökig
essive-formal ökörként ökrökként
essive-modal
inessive ökörben ökrökben
superessive ökrön ökrökön
adessive ökörnél ökröknél
illative ökörbe ökrökbe
sublative ökörre ökrökre
allative ökörhöz ökrökhöz
elative ökörből ökrökből
delative ökörről ökrökről
ablative ökörtől ökröktől
non-attributive
possessive - singular
ököré ökröké
non-attributive
possessive - plural
ököréi ökrökéi
Possessive forms of ökör
possessor single possession multiple possessions
1st person sing. ökröm ökreim
2nd person sing. ökröd ökreid
3rd person sing. ökre ökrei
1st person plural ökrünk ökreink
2nd person plural ökrötök ökreitek
3rd person plural ökrük ökreik

Derived terms[edit]

Compound words

Further reading[edit]

  • ökör in Bárczi, Géza and László Országh. A magyar nyelv értelmező szótára (‘The Explanatory Dictionary of the Hungarian Language’, abbr.: ÉrtSz.). Budapest: Akadémiai Kiadó, 1959–1962. Fifth ed., 1992: →ISBN

Anagrams[edit]