två

From Wiktionary, the free dictionary
Archived revision by WingerBot (talk | contribs) as of 03:50, 27 August 2022.
Jump to navigation Jump to search
See also: TVA, tvá, tvaa, tváa, and þvá

Norwegian Nynorsk

Etymology

From Old Norse þvá, from Proto-Germanic *þwahaną.

Verb

två (present tense tvår, past tense tvådde, past participle tvått/tvådd, passive infinitive tvåast, present participle tvåande, imperative två)

  1. (transitive) to wash

References

Swedish

Swedish cardinal numbers
 <  1 2 3  > 
    Cardinal : två
    Ordinal : andra

Pronunciation

  • IPA(key): /tvoː/
  • audio:(file)

Etymology 1

From Old Swedish tvēr, from Old Norse tveir, from Proto-Germanic *twai, from Proto-Indo-European *dwóh₁.

Numeral

två

  1. two
Synonyms
  • tu (neuter) (archaic, poetic)
  • tvenne (archaic)
Coordinate terms
Cardinal numbers from 0 to 99
—0 —1 —2 —3 —4 —5 —6 —7 —8 —9
0— noll en/ett två tre fyra fem sex sju åtta nio
1— tio elva tolv tretton fjorton femton sexton sjutton arton/aderton nitton
2— tjugo tjugoen/-ett tjugotvå tjugotre tjugofyra tjugofem tjugosex tjugosju tjugoåtta tjugonio
3— trettio trettioen/-ett trettiotvå trettiotre trettiofyra trettiofem trettiosex trettiosju trettioåtta trettionio
4— fyrtio fyrtioen/-ett fyrtiotvå fyrtiotre fyrtiofyra fyrtiofem fyrtiosex fyrtiosju fyrtioåtta fyrtionio
5— femtio femtioen/-ett femtiotvå femtiotre femtiofyra femtiofem femtiosex femtiosju femtioåtta femtionio
6— sextio sextioen/-ett sextiotvå sextiotre sextiofyra sextiofem sextiosex sextiosju sextioåtta sextionio
7— sjuttio sjuttioen/-ett sjuttiotvå sjuttiotre sjuttiofyra sjuttiofem sjuttiosex sjuttiosju sjuttioåtta sjuttionio
8— åttio åttioen/-ett åttiotvå åttiotre åttiofyra åttiofem åttiosex åttiosju åttioåtta åttionio
9— nittio nittioen/-ett nittiotvå nittiotre nittiofyra nittiofem nittiosex nittiosju nittioåtta nittionio
Cardinal numbers from 100 onward

…

…

…

See also

Etymology 2

From Old Swedish þvā, from Old Norse þvá, from Proto-Germanic *þwahaną.

Verb

två (present tvår, preterite tvådde, supine tvått, imperative två)

  1. to wash (one's hands)
    • 1541, Gustav Vasa Bible, Gospel of John, 13:10
      Jesus sadhe til honom / Then som twaghen är / honom görs icke behooff / vthan at twå fötterna / men han är all reen. Och j ären rene / doch icke alle.
      (pre-1906 spelling) Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.
      Jesus saith to him, He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all.
  2. (by extension) to cleanse oneself of accusations
Usage notes
  • The strong conjugation is generally archaic/obsolete, except for the past participle and supine tvagen and tvagit
Conjugation
Conjugation of två (weak)
Active Passive
Infinitive två tvås
Supine tvått tvåtts
Imperative två —
Imper. plural1 tvån —
Present Past Present Past
Indicative tvår tvådde tvås tvåddes
Ind. plural1 två tvådde tvås tvåddes
Subjunctive2 två tvådde tvås tvåddes
Participles
Present participle tvående
Past participle tvådd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Conjugation of två (class 6 strong)
Active Passive
Infinitive två tvås
Supine tvagit tvagits
Imperative två —
Imper. plural1 tvån —
Present Past Present Past
Indicative tvår tvog tvås tvogs
Ind. plural1 två tvogo tvås tvogos
Subjunctive2 två tvoge tvås tvoges
Participles
Present participle tvående
Past participle tvagen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Anagrams

References

  • två in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Further reading

Retrieved from "https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=två&oldid=68767640"