frååge

See also: fraage

North Frisian

Etymology

From Old Frisian fregia.

Verb

frååge

1. (Mooring) to ask

Conjugation

Mooring conjugation of frååge

infinitive I	frååge
infinitive II	tu fråågen
infinitive III	än frååg
past participle	frååged
imperative	frååg
	present	past
1st-person singular	ik frååg	ik frååged
2nd-person singular	dü fråågest	dü fråågedst
3rd-person singular	hi/jü/et frååget	hi/jü/et frååged
1st-person dual	wat frååge	wat fråågeden
2nd-person dual	jat frååge	jat fråågeden
1st-person plural	we frååge	we fråågeden
2nd-person plural	jam frååge	jam fråågeden
3rd-person plural	ja frååge	ja fråågeden
	perfect	pluperfect
1st-person singular	ik hääw frååged	ik häi frååged
2nd-person singular	dü hääst frååged	dü häist frååged
3rd-person singular	hi/jü/et heet frååged	hi/jü/et häi frååged
1st-person dual	wat hääwe frååged	wat häin frååged
2nd-person dual	jat hääwe frååged	jat häin frååged
1st-person plural	we hääwe frååged	we häin frååged
2nd-person plural	jam hääwe frååged	jam häin frååged
3rd-person plural	ja hääwe frååged	ja häin frååged
	future
1st-person singular	ik wård frååge
2nd-person singular	dü wårst frååge
3rd-person singular	hi/jü/et wårt frååge
1st-person dual	wat wårde frååge
2nd-person dual	jat wårde frååge
1st-person plural	we wårde frååge
2nd-person plural	jam wårde frååge
3rd-person plural	ja wårde frååge