punkt

See also Punkt

Danish

Etymology

From late Old Norse punktr, from Middle Low German punct, punt, from Medieval Latin punctus, punctum, from Latin pūnctum, from pungere (“to puncture”).

Noun

punkt n (singular definite punktet, plural indefinite punkter)

1. dot, point

Inflection

    Inflection of punkt

neuter gender	Singular		Plural
	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative, dative and accusative	punkt	punktet	punkter	punkterne
genitive	punkts	punktets	punkters	punkternes

---

Estonian

Noun

punkt (^??? please provide the genitive and partitive!)

1. article (of clothing)
2. dot, point
3. item
4. period, full stop

Declension

This Estonian noun needs an inflection-table template.

---

Icelandic

Noun

punkt m

1. indefinite accusative singular of punktur

---

Polish

Etymology

From Latin punctum

Pronunciation

• IPA: [pũŋkt̪]

Noun

punkt m

1. dot
2. point
3. spot
4. item (on a list)
5. (geometry) point

Declension

    declension of punkt

	singular	plural
nominative	punkt	punkty
genitive	punktu	punktów
dative	punktowi	punktom
accusative	punkt	punkty
instrumental	punktem	punktami
locative	punkcie	punktach
vocative	punkcie	punkty

---

Swedish

Pronunciation

• IPA: /pɵŋkt/, /pɵŋt/

Noun

punkt c

1. a period, a full stop
2. an item (on a list or an agenda)
3. (typography) a point; size of a font
4. (geometry) a point
5. a dot; one of the two symbols used in Morse code

Declension

Declension of punkt

	singular		plural
Common	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	punkt	punkten	punkter	punkterna
genitive	punkts	punktens	punkters	punkternas

Related terms

punkta punktbelysning punktbeskattning punktbevaka punktera punktering punktformad punktformig punktgravyr punkthus punktingrepp punktingripande

punktinsats punktion punktis punktkontroll punktlig punktmarkera punktmarkering punktmusik punktmärke punktsanering punktskatt punktskrift

punktstrejk punktsvets punktsvetsa punktuell punktundersökning punktvis punktåtgärd slutpunkt startpunkt straffpunkt synpunkt sätta punkt för utgångspunkt

Interjection

punkt

1. period

References

• punkt in Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket (13th ed., online)