stämma

See also: stamma and stæmma

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German stemmen, from Old Saxon *stemnian, from Proto-West Germanic *stabnijan, from Proto-Germanic *stabnijaną.

Pronunciation

• IPA^(key): /²stɛmːa/

• Audio:

  (file)

Noun

stämma c

1. a voice (language; words; speech; expression; signification of feeling or opinion)
2. a pitch, a part

   sjunga i stämmor

   sing in parts

3. a meeting, an assembly

Declension

Declension of stämma
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	stämma	stämman	stämmor	stämmorna
Genitive	stämmas	stämmans	stämmors	stämmornas

Related terms

• riksstämma
• sopranstämma
• stämmodeltagare

Verb

stämma (present stämmer, preterite stämde, supine stämt, imperative stäm)

1. to agree, to correspond, to tally, to be correct

   Det där stämmer ju bara inte!

   That simply isn't correct.

2. to tune (to tune an instrument)
3. to arrange (a meeting)

   Vi beslöt oss för att stämma träff.

   We agreed upon arranging a meeting.

4. to summon, to sue

Conjugation

Conjugation of stämma (weak)

	Active		Passive
Infinitive	stämma		stämmas
Supine	stämt		stämts
Imperative	stäm		—
Imper. plural1	stämmen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	stämmer	stämde	stäms, stämmes	stämdes
Ind. plural1	stämma	stämde	stämmas	stämdes
Subjunctive2	stämme	stämde	stämmes	stämdes
	Participles
Present participle	stämmande
Past participle	stämd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• avstämma
• bestämma
• överensstämma
• stämning
• stämma i bäcken
• uppstämma

Further reading

• stämma in Svensk ordbok.