vapen

See also: vápen, and våpen

Dutch

Etymology

Borrowed from English vape.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈveː.pə(n)/
• Hyphenation: va‧pen
• Rhymes: -eːpən

Verb

vapen

1. (intransitive) to vape (to inhale the vapour of an electronic cigarette)

   Synonym: dampen

Inflection

Conjugation of vapen (weak)
infinitive	vapen
past singular	vapete
past participle	gevapet
infinitive	vapen
gerund	vapen n
	present tense	past tense
1st person singular	vape	vapete
2nd person sing. (jij)	vapet, vape2	vapete
2nd person sing. (u)	vapet	vapete
2nd person sing. (gij)	vapet	vapete
3rd person singular	vapet	vapete
plural	vapen	vapeten
subjunctive sing.1	vape	vapete
subjunctive plur.1	vapen	vapeten
imperative sing.	vape
imperative plur.1	vapet
participles	vapend	gevapet
1) Archaic. 2) In case of inversion.

Related terms

• vaper

---

Swedish

Etymology

From Old Norse vápn, from Proto-Germanic *wēpną.

Pronunciation

• audio:

  (file)

Noun

vapen n

1. a weapon; an instrument of attack or defense used in combat
2. a coat of arms

Declension

Declension of vapen

		nominative	genitive
singular	indefinite	vapen	vapens
	definite	vapnet	vapnets
plural	indefinite	vapen	vapens
	definite	vapnen	vapnens

Related terms

• atomvapen
• automatvapen
• beväpna
• eldvapen
• flygvapen
• jaktvapen
• kärnvapen
• kommunvapen

• landskapsvapen
• länsvapen
• massförstörelsevapen
• riksvapen
• skjutvapen
• stadsvapen
• statsvapen

• vapenbok
• vapendragare
• vapenexport
• vapenfabrik
• vapenhus
• vapeninnehav
• vapenlicens
• vapenmakt

• vapensköld
• vapenslag
• vapenstillestånd
• vapensystem
• vapenvila
• väpnare