verkalken

Dutch

Etymology

From (deprecated template usage) ver- +‎ kalk +‎ -en.

Pronunciation

• IPA^(key): /vərˈkɑlkə(n)/

• Audio:

  (file)

• Hyphenation: ver‧kal‧ken

Verb

verkalken

1. to calcify

Inflection

Conjugation of verkalken (weak, prefixed)
infinitive	verkalken
past singular	verkalkte
past participle	verkalkt
infinitive	verkalken
gerund	verkalken n
	present tense	past tense
1st person singular	verkalk	verkalkte
2nd person sing. (jij)	verkalkt, verkalk2	verkalkte
2nd person sing. (u)	verkalkt	verkalkte
2nd person sing. (gij)	verkalkt	verkalkte
3rd person singular	verkalkt	verkalkte
plural	verkalken	verkalkten
subjunctive sing.1	verkalke	verkalkte
subjunctive plur.1	verkalken	verkalkten
imperative sing.	verkalk
imperative plur.1	verkalkt
participles	verkalkend	verkalkt
1) Archaic. 2) In case of inversion.

---

German

Etymology

(deprecated template usage) ver- +‎ Kalk +‎ -en

Pronunciation

• IPA^(key): [fɛɐ̯ˈkalkn̩]
• Hyphenation: ver‧kal‧ken

Verb

1. to calcify

Further reading

• “verkalken” in Duden online