Verknallung

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

German[edit]

Etymology[edit]

verknallen +‎ -ung

Pronunciation[edit]

  • IPA(key): [fɛɐ̯ˈknalʊŋ]
  • Hyphenation: Ver‧knal‧lung

Noun[edit]

Verknallung f (genitive Verknallung, plural Verknallungen)

  1. infatuation, crush
    Synonym: Verknalltsein

Declension[edit]

Further reading[edit]

  • Verknallung” in Digitales Wörterbuch der deutschen Sprache