ock

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: öck and -ock

English

[edit]

Etymology 1

[edit]

From Arabic أَخ (ʔaḵ, brother) Doublet of akh.

Noun

[edit]

ock (plural ocks)

  1. (New York City) A man of Middle Eastern descent that runs a deli or bodega, typically in New York.

Etymology 2

[edit]

Interjection

[edit]

ock

  1. Alternative spelling of och

Anagrams

[edit]

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

From Old Swedish ok, from Old Norse auk.

Pronunciation

[edit]

Adverb

[edit]

ock

  1. (dated) too, also, as well as
    Synonyms: också, även
    Och jag ock med!
    And I'm too!
    • 1917, “Evangelium enligt Matteus, 6 Kapitlet”, in 1917 års kyrkobibel:
      Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden
      Thy will be done, on earth as it is in heaven.
    • 2019, Robert Garpetun, Anders Johansson, “Zlatan är inte ensam – här är andra vandaliserade statyer vi minns”, in Sydsvenskan[1]:
      Statyer tillverkade av koppar och brons hamnar följaktligen förr eller senare alltid på metalltjuvarnas radar. Så ock minnesmärket över Slaget vid Lund som blev av med en kanon redan i augusti i år.
      Consequently, statues made of copper and bronze always end up on the radar of metal thieves sooner or later. As did the memorial of the Battle of Lund, which had a cannon stolen already in August this year.

Conjunction

[edit]

ock

  1. Dated spelling of och.

References

[edit]