må

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: Appendix:Variations of "ma"

Cimbrian[edit]

Alternative forms[edit]

Etymology[edit]

From Middle High German māne, from Old High German māno (“moon”). Cognate with German Mond.

Noun[edit]

må m

  1. (Luserna) moon

References[edit]

Danish[edit]

Pronunciation[edit]

Verb[edit]

må

  1. present of måtte

Norwegian Bokmål[edit]

Verb[edit]

må

  1. present of måtte

Norwegian Nynorsk[edit]

Etymology[edit]

From Old Norse má, present tense 1st and 3rd persons singular of mega.

Verb[edit]

må

  1. present tense of måtta and måtte

Verb[edit]

må (present tense mår, past tense mådde, past participle mått/mådd, passive infinitive måast, present participle måande, imperative må)

  1. (transitive) to wield
  2. used in the expression må i von.

References[edit]

Swedish[edit]

Pronunciation[edit]

  • IPA(key): /moː/, [moə̯]
  • Audio (Gotland)(file)

Etymology 1[edit]

Apocopic form of måga, from Old Swedish magha, from Old Norse mega, from Proto-Germanic *maganą, from Proto-Indo-European *(me)mógʰe, from root *megʰ-.

Verb[edit]

må (present må, preterite måtte)

  1. (often solemn like in English outside idiomatic phrases) may
    Ja, må hon leva uti hundrade år!
    Yes, may she live a hundred years! (birthday congratulation song)
    • 1885, Carl G. Starbäck, Per O. Bäcström, Berättelser ur svenska historien, Fjerde bandet. Gustaf II Adolf, Konungen tager afsked af ständerna‎[1], page 276:
      […] önskandes att vi efter detta usla och mödosamma lifvet efter Guds behag måga finnas och möta hvarandra i det himmelska och oförgängliga hos Gud oss beredda lifvet och glädjen.
      […] wishing that we after this sad and arduous life, following God's will may find and meet each other in the heavenly and imperishable, by God for us, prepared life and joy.
    • 1915, Dan Andersson, Kolvaktarens Visor‎[2], I timmerkojan på Sami:
      Aldrig må vi kalla vårt öde hårt,
      vi som äga värme och föda!
      Många äro utan och hava det svårt -
      fridsammast hava de döda.
      Never may we call our destiny hard,
      we who own warmth and food!
      Many are without and have it hard -
      most peaceful have the dead.
    • 1972, “Omkring tiggarn [tiggaren] från Luossa [Around the beggar from Luossa]”, in Dan Andersson (lyrics), Gunde Johansson (music), Våra vackraste visor Vol. 2 [Our most beautiful songs Vol. 2], performed by Hootenanny Singers:
      Må de svarta, salta vatten svalka kinder feberröda. Må vi vara mil från livet innan morgonen är full. Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda led jag för min oro, otro och min heta kärleks skull.
      May the black, salty waters cool cheeks feverishly red. May we be miles [tens of kilometers] from [the] life before the morning is full. Not of this world I was and endless hardship I suffered for my anxiousness [disquietude (restlessness, etc.) or worry], unbelief [religious doubts] and my hot love's sake.
  2. (dated) must (can be assumed to)
    Synonym: måste
    Han måtte ha dåligt minne
    He must have a bad memory
Conjugation[edit]
Conjugation of må (irregular)
Active Passive
Infinitive må —
Supine — —
Imperative — —
Imper. plural1 — —
Present Past Present Past
Indicative må måtte — —
Ind. plural1 må måtte — —
Subjunctive2 må måtte — —
Participles
Present participle —
Past participle —
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Conjugation of måga (irregular, archaic)
Active Passive
Infinitive måga —
Supine — —
Imperative — —
Imper. plural1 — —
Present Past Present Past
Indicative må måtte — —
Ind. plural1 måga måtte — —
Subjunctive2 måge måtte — —
Participles
Present participle —
Past participle —
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Etymology 2[edit]

It has developed from the former verb.

Verb[edit]

må (present mår, preterite mådde, supine mått, imperative må)

  1. to feel (good or bad), to be (ill or well)
    Jag mår bra. Hur mår du?
    I am fine. How are you?
    Jag mår illa
    I feel sick
    Den polska hären led oerhördt af den stränga vintern, under det svenskarne mådde som pärlor i guld. (archaic language and spelling)
    The Polish army suffered enormously from the strong winter cold, while the Swedes felt like pearls in gold.
Conjugation[edit]
Conjugation of må (weak)
Active Passive
Infinitive må mås
Supine mått måtts
Imperative må —
Imper. plural1 mån —
Present Past Present Past
Indicative mår mådde mås måddes
Ind. plural1 må mådde mås måddes
Subjunctive2 må mådde mås måddes
Participles
Present participle mående
Past participle —
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms[edit]

References[edit]

Anagrams[edit]

Walloon[edit]

Pronunciation[edit]

Adverb[edit]

må

  1. badly, poorly
Retrieved from "https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=må&oldid=78171935"