må

See also: máá, máà, maa, Maa, maá, ma'a, and Appendix:Variations of "ma"

Cimbrian

Alternative forms

• ma, maano

Etymology

From Middle High German māne, from Old High German māno (“moon”). Cognate with German Mond.

Noun

må m

1. (Luserna) moon

References

• Patuzzi, Umberto, ed., (2013) Luserna / Lusérn: Le nostre parole / Ünsarne börtar / Unsere Wörter [Our Words], Luserna, Italy: Comitato unitario delle isole linguistiche storiche germaniche in Italia / Einheitskomitee der historischen deutschen Sprachinseln in Italien

---

Danish

Pronunciation

• IPA^(key): [ˈmɔˀ]
• Rhymes: -ɑː

Verb

må

1. present of måtte

---

Norwegian Bokmål

Verb

må

1. present of måtte

---

Norwegian Nynorsk

Etymology

From Old Norse má, present tense 1st and 3rd persons singular of mega.

Verb

må

1. present tense of måtta and måtte

Verb

må (present tense mår, past tense mådde, past participle mådd/mått, passive infinitive måast, present participle måande, imperative må)

1. (transitive) to wield
2. used in the expression må i von.

References

• “må” in The Nynorsk Dictionary.

---

Swedish

Pronunciation

• IPA^(key): /moː/

• Audio (Gotland)

  (file)

Etymology 1

Apocopic form of måga, from Old Swedish magha, from Old Norse mega, from Proto-Germanic *maganą, from Proto-Indo-European *(me)mógʰe, from root *megʰ-.

Verb

må (present må, preterite måtte)

1. may, must

   Ja, må hon leva uti hundrade år!

   Yes, may she live a hundred years! (birthday congratulation song)

   • 1885, Carl G. Starbäck, Per O. Bäcström, Berättelser ur svenska historien, Fjerde bandet. Gustaf II Adolf, Konungen tager afsked af ständerna‎^[1], page 276:

     […] önskandes att vi efter detta usla och mödosamma lifvet efter Guds behag måga finnas och möta hvarandra i det himmelska och oförgängliga hos Gud oss beredda lifvet och glädjen.

     […] wishing that we after this sad and arduous life, following God's will may find and meet each other in the heavenly and imperishable, by God for us, prepared life and joy.

   • 1915, Dan Andersson, Kolvaktarens Visor‎^[2], I timmerkojan på Sami:

     Aldrig må vi kalla vårt öde hårt,
     vi som äga värme och föda!
     Många äro utan och hava det svårt -
     fridsammast hava de döda.
     

     Never may we call our destiny hard,
     we who own warmth and food!
     Many are without and have it hard-
     most peaceful have the dead.

Conjugation

Conjugation of må (irregular)

	Active		Passive
Infinitive	må		—
Supine	—		—
Imperative	—		—
Imper. plural1	—		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	må	måtte	—	—
Ind. plural1	må	måtte	—	—
Subjunctive2	må	måtte	—	—
	Participles
Present participle	—
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of måga (irregular, archaic)

	Active		Passive
Infinitive	måga		—
Supine	—		—
Imperative	—		—
Imper. plural1	—		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	må	måtte	—	—
Ind. plural1	måga	måtte	—	—
Subjunctive2	måge	måtte	—	—
	Participles
Present participle	—
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Etymology 2

(This etymology is missing or incomplete. Please add to it, or discuss it at the Etymology scriptorium.)

Verb

må (present mår, preterite mådde, supine mått, imperative må)

1. to feel (good or bad), to be (ill or well)

   Jag mår bra. Hur mår du?

   I am fine. How are you?

   Den polska hären led oerhördt af den stränga vintern, under det svenskarne mådde som pärlor i guld.

   The Polish army suffered enormously from the strong winter cold, while the Swedes felt like pearls in gold.

Conjugation

Conjugation of må (weak)

	Active		Passive
Infinitive	må		mås
Supine	mått		måtts
Imperative	må		—
Imper. plural1	mån		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	mår	mådde	mås	måddes
Ind. plural1	må	mådde	mås	måddes
Subjunctive2	må	mådde	mås	måddes
	Participles
Present participle	mående
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Anagrams

• åm

Further reading

• må in Svensk ordbok.

---

Walloon

Adverb

må

1. badly, poorly