drog

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: Drog and dróg

English[edit]

Alternative forms[edit]

Verb[edit]

drog (third-person singular simple present drogs, present participle drogging, simple past and past participle drogged)

  1. (obsolete, transitive) To carry in a drogher.

Cornish[edit]

Etymology[edit]

From Proto-Brythonic *drug, from Proto-Celtic *drukos (compare Old Irish droch and Welsh drwg).

Adjective[edit]

drog (comparative gweth, superlative gwetha)

  1. bad
  2. evil, wicked

Danish[edit]

Etymology 1[edit]

Related to drage (draw, go).

Pronunciation[edit]

Noun[edit]

drog n (singular definite droget, plural indefinite drog)

  1. layabout
Inflection[edit]

Etymology 2[edit]

See drage.

Pronunciation[edit]

  • IPA(key): /droːɡ/, [d̥ʁowˀ]

Verb[edit]

drog

  1. past of drage

Dutch[edit]

Alternative forms[edit]

Etymology[edit]

From Middle Dutch droch, ultimately from the second element of bedriegen (to deceive).

Pronunciation[edit]

  • IPA(key): /ˈdrɔx/
  • Hyphenation: drog
  • Rhymes: -ɔx

Noun[edit]

drog n (uncountable)

  1. (obsolete) Deceit, falsehood.

Derived terms[edit]

Related terms[edit]

Hungarian[edit]

Etymology[edit]

An internationalism, from French, ultimately from Dutch.[1]

Pronunciation[edit]

Noun[edit]

drog (plural drogok)

  1. drug (mind-altering substance)
    Synonym: kábítószer

Declension[edit]

Inflection (stem in -o-, back harmony)
singular plural
nominative drog drogok
accusative drogot drogokat
dative drognak drogoknak
instrumental droggal drogokkal
causal-final drogért drogokért
translative droggá drogokká
terminative drogig drogokig
essive-formal drogként drogokként
essive-modal
inessive drogban drogokban
superessive drogon drogokon
adessive drognál drogoknál
illative drogba drogokba
sublative drogra drogokra
allative droghoz drogokhoz
elative drogból drogokból
delative drogról drogokról
ablative drogtól drogoktól
non-attributive
possessive - singular
drogé drogoké
non-attributive
possessive - plural
drogéi drogokéi
Possessive forms of drog
possessor single possession multiple possessions
1st person sing. drogom drogjaim
2nd person sing. drogod drogjaid
3rd person sing. drogja drogjai
1st person plural drogunk drogjaink
2nd person plural drogotok drogjaitok
3rd person plural drogjuk drogjaik

Derived terms[edit]

Compound words

References[edit]

  1. ^ Eőry, Vilma. Értelmező szótár+ (’Explanatory Dictionary Plus’). Budapest: Tinta Könyvkiadó, 2007. →ISBN

Further reading[edit]

  • drog in Ittzés, Nóra (ed.). A magyar nyelv nagyszótára (‘A Comprehensive Dictionary of the Hungarian Language’). Budapest: Akadémiai Kiadó, 2006–2031 (work in progress; published A–ez as of 2024)

Norn[edit]

Etymology[edit]

From Old Norse draugr, from Proto-Germanic *draugaz.

Noun[edit]

drog m

  1. gnome, troll

Norwegian Bokmål[edit]

Alternative forms[edit]

Verb[edit]

drog

  1. simple past of dra

Norwegian Nynorsk[edit]

Verb[edit]

drog

  1. past of dra

Romanian[edit]

Etymology[edit]

Borrowed from French drogue.

Pronunciation[edit]

Noun[edit]

drog n (plural droguri)

  1. drug

Declension[edit]

Slovene[edit]

Etymology[edit]

From Proto-Slavic *drǫgъ.

Pronunciation[edit]

Noun[edit]

drọ̑g m inan

  1. pole, stick

Inflection[edit]

The diacritics used in this section of the entry are non-tonal. If you are a native tonal speaker, please help by adding the tonal marks.
Masculine inan., hard o-stem
nom. sing. dróg
gen. sing. dróga
singular dual plural
nominative
(imenovȃlnik)
dróg dróga drógi
genitive
(rodȋlnik)
dróga drógov drógov
dative
(dajȃlnik)
drógu drógoma drógom
accusative
(tožȋlnik)
dróg dróga dróge
locative
(mẹ̑stnik)
drógu drógih drógih
instrumental
(orọ̑dnik)
drógom drógoma drógi
The diacritics used in this section of the entry are non-tonal. If you are a native tonal speaker, please help by adding the tonal marks.
Masculine inan., hard o-stem, plural in -ôv-
nom. sing. dróg
gen. sing. dróga
singular dual plural
nominative
(imenovȃlnik)
dróg drogôva drogôvi
genitive
(rodȋlnik)
dróga drogôv drogôv
dative
(dajȃlnik)
drógu drogôvoma drogôvom
accusative
(tožȋlnik)
dróg drogôva drogôve
locative
(mẹ̑stnik)
drógu drogôvih drogôvih
instrumental
(orọ̑dnik)
drógom drogôvoma drogôvi

Further reading[edit]

  • drog”, in Slovarji Inštituta za slovenski jezik Frana Ramovša ZRC SAZU, portal Fran

Swedish[edit]

Etymology 1[edit]

From French drogue.

Pronunciation[edit]

Noun[edit]

drog c

  1. a drug, a narcotic
    I våldets Sverige får hederliga medborgare flytta åt sidan, i rädsla för att va' [vara] nästa som drabbats av våldsverkaren. Med vapen i hand, med drogögon mitt i ansiktet, så vet vi inte vad den här personen är kapabel att göra.
    In a Sweden plagued by violence [in the violence's Sweden], honest citizens get to move aside, out of fear of being the next person to have been [perhaps misspoken – "drabbas" would be "to be"] struck by [affected by, of something negative] the assailant [person who commits a violent act (often)]. With weapon in hand, with drug eyes right in the middle of the face [sic], we don't know what this person is capable of doing. ((in)famous quote from a speech by Swedish ex-prime minister Fredrik Reinfeldt)
Usage notes[edit]

Läkemedel or medicin is usually used for drugs taken medically. Drog leans heavily toward illegal recreational drugs in Swedish.

Declension[edit]
Declension of drog 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative drog drogen droger drogerna
Genitive drogs drogens drogers drogernas
Related terms[edit]
See also[edit]

Etymology 2[edit]

See the etymology of the corresponding lemma form.

Pronunciation[edit]

Verb[edit]

drog

  1. past indicative of dra
  2. past indicative of draga

References[edit]