tid

See also: TID, tíd, and tíð

English

Etymology

Compare Old English tēdre, tȳdre (“weak; tender”). More at tidder.

Adjective

tid (comparative more tid, superlative most tid)

1. (obsolete) tender; soft; nice

Derived terms

• tidbit

Part or all of this entry has been imported from the 1913 edition of Webster’s Dictionary, which is now free of copyright and hence in the public domain. The imported definitions may be significantly out of date, and any more recent senses may be completely missing.
(See the entry for tid in Webster’s Revised Unabridged Dictionary, G. & C. Merriam, 1913.)

Anagrams

• D.I.T., IDT, TDI, dit, it'd

---

Danish

Etymology

From Old Norse tíð, from Proto-Germanic *tīdiz, from Proto-Indo-European *dīti- (“time, period”), from *dī- (“time”).

Pronunciation

• IPA^(key): /tid/, [tˢið]

Noun

tid c (singular definite tiden, plural indefinite tider)

1. time

Inflection

Declension of tid

common gender	Singular		Plural
	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	tid	tiden	tider	tiderne
genitive	tids	tidens	tiders	tidernes

Derived terms

• overtid

See also

• tid on the Danish Wikipedia.Wikipedia ^da

---

Lojban

Rafsi

tid

1. rafsi of tcidu.

---

North Frisian

Etymology

From Old Frisian tīd, from Proto-Germanic *tīdiz, from Proto-Indo-European *dīti- (“time, period”), from *dī- (“time”). Cognates include Föhr-Amrum North Frisian tidj West Frisian tiid.

Noun

tid f

1. (Mooring dialect) time

Dåt grutst part foon daheere ferteelinge ståmt üt e tid twasche 1932 än 1936.

Most of the story takes place during the time between 1932 and 1936.

---

Norwegian Bokmål

Etymology

From Old Norse tíð (“time”), from Proto-Germanic *tīdiz, from Proto-Indo-European *dīti- (“time, period”), from *dī- (“time”).

Noun

tid f, m (definite singular tida or tiden, indefinite plural tider, definite plural tidene)

1. time
2. an age or era

Derived terms

Terms derived from tid

• brunsttid
• dagtid
• datid
• deltid
• ettertid
• fritid
• hekketid
• heltid
• holdbarhetstid
• istid
• i tide
• juletid
• kvalitetstid
• leggetid
• leveringstid
• levetid
• lukkertid
• lunsjtid

• mellomkrigstid
• mørketid
• nedetid
• normaltid
• nåtid
• oldtid
• opplysningstid
• overtid
• regjeringstid
• regntid
• reisetid
• romtid
• sengetid
• sommerstid, sommertid
• stengetid
• storhetstid
• tidebønn
• tidevann, tidvatn

• tidkrevende, tidskrevende
• tidløs
• tidsalder
• tidsfrist
• tidsperiode
• tidspunkt
• tidsrom
• tidsskala
• tidssone
• tidvis
• til tider
• togtid
• tørketid
• vikingtid
• vinterstid, vintertid
• åpningstid
• årstid

References

• “tid” in The Bokmål Dictionary.

---

Norwegian Nynorsk

Etymology

From Old Norse tíð (“time”), from Proto-Germanic *tīdiz, from Proto-Indo-European *dīti- (“time, period”), from *dī- (“time”).

Pronunciation

• IPA^(key): /tiː/
• Homophone: ti

Noun

tid f (definite singular tida, indefinite plural tider, definite plural tidene) (dative form tide)

1. time
2. an age or era

Derived terms

Terms derived from tid

• brunsttid
• dagtid
• datid, dåtid
• deltid
• ettertid
• fritid
• hekketid
• istid
• i tide
• kvalitetstid
• leggetid, leggjetid
• leveringstid
• levetid
• lunsjtid
• mellomkrigstid

• mørketid
• nedetid
• normaltid
• oldtid
• opplysingstid, opplysningstid
• overtid
• regjeringstid
• regntid
• reisetid
• romtid
• sengetid
• sommartid
• stengetid, stengjetid
• tidsalder

• tidsfrist
• tidsperiode
• tidspunkt
• tidsrom
• tidsskala
• tidssone
• tidvatn
• tidvis
• til tider
• togtid
• tørketid
• vikingtid
• vintertid
• årstid

References

• “tid” in The Nynorsk Dictionary.

---

Old English

Etymology

From Proto-Germanic *tīdiz, from Proto-Indo-European *dīti- (“time, period”), from *dī- (“time”). Cognate with Old Frisian tīd, Old Saxon tīd, Old Dutch tīt, Old High German zīt, and Old Norse tíð; see also modern cognates at tide.

Pronunciation

• IPA^(key): /tiːd/

Noun

tīd f (nominative plural tīda or tīde)

1. Time as a defined period or span, particularly:
   1. A tide, a fourth of the day or night
   2. An hour, a twelfth of the day or night
   3. A season, a fourth of the year
   4. (especially in plural) An age, an era
2. The hour, the moment determined by a sundial or other device marking the division between the tides or hours

   nōntīd

   nones

3. (Christianity) The religious service held at a canonical hour, four of which were equivalent to the daylight tides
4. The season, the favorable or proper period for an action, especially with regard to farming or (Christianity) the holy seasons of the liturgical year.

   Eāstertīd

   Eastertime

5. The time, the hour, the favorable, proper, or allotted moment for an action or event, the occasion when something can or ought to be done.

   bedtīd

   bedtime

6. A commemoration; an anniversary; a festival, especially a saint's day.
7. (grammar) Tense, the time indicated by the form of a verb.

Usage note

Frequently suffixed to a period of day or season (ǣfentīd, wintertīd) to show consideration of it as a span of time, as modern English -time (evening time, wintertime) or archaic English -tide (eventide, wintertide).

Although tīd was used for natural cycles of time, it was apparently not used for the cycles of the ocean and other large bodies of water until Middle English (c. 1340). The Old English terms for the tide were instead flōd and ebba.

Synonyms

• tīma
• (3-hour period): stund
• (religious service): tīdsang, tīdþegnung, tīdweorþung

Derived terms

Derived terms

• ǣfentīd
• āntīd
• bedtīd
• behreōwsungtīd
• bēntīd
• blōdlǣstīd
• cwyldtīd
• cyrictīd
• Eāstertīd
• fæstentīd
• freōlstīd
• fulwihttīd
• gebedtīd
• bebyrdtīd
• gefyllingtīd
• hærfesttīd
• hancrēdtīd
• heāhtīd
• heāhfreōlstīd
• heōfungtīd
• hlāfmæssetīd
• hwīltīdum
• lenctentīd
• merigentīd
• metetīd
• middægtīd
• morgentīd

• neāhtīd
• nōntīd
• rihttīd
• symbeltīd
• þrowungtīd
• tīdan
• tīddæg
• tīdege
• tīdgenge
• tīding, tīdung
• tīdlīc
• tīdlīce
• tīdlīcness
• tīdregn
• tīdsang
• tīdsceāwere
• tīdscriptor
• tīdþegnung
• tīdweorþung
• tīdwrītere
• tīdymbwlātend
• ūhtantīd, ūhttīd
• underntīd
• wintertīd

Descendants

• Middle English: tide
  • English: tide
  • Scots: tid, tyd, tide

References

• "tīd" in Bosworth & Toller's Anglo-Saxon Dictionary (1882), Oxford: Clarendon Press.
• "tide, n.", and tid, n.¹, in the Oxford English Dictionary, Oxford: Oxford University Press.

---

Swedish

Etymology

From Old Swedish tīþ (“time”), Old Norse tíð, from Proto-Germanic *tīdiz, from Proto-Indo-European *dīti- (“time, period”), from Proto-Indo-European *dī- (“time”).

Pronunciation

• IPA^(key): /tiːd/, [tʰiːd]

• audio

  (file)

• Rhymes: -iːd

Noun

tid c

1. (uncountable) time
2. time, period, era

Declension

Declension of tid
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	tid	tiden	tider	tiderna
Genitive	tids	tidens	tiders	tidernas

Related terms

årstid bittida forntid hela tiden otid otidsenlig restid tiddelning tidebok tidebön tidegärd tidender tideräkning tidevarv tidfästa tidfästning tidgivning tidig tidighet tidkontroll tidkort tidlås tidlön tidlös tidlösa tidlöshet tidmätare tidmätning tidning tidplan tidpunkt tidrymd tidräkning tidsadverb tidsadverbial tidsanda tidsangivelse tidsaspekt tidsatmosfär tidsavsnitt tidsavstånd

tidsaxel tidsbefrakta tidsbefraktning tidsbegrepp tidsbegränsa tidsbegränsning tidsberäkning tidsbesparande tidsbeställning tidsbestämma tidsbestämning tidsbetonad tidsbild tidsbisats tidsbrist tidsbunden tidsdikt tidsdoft tidsdokument tidsenhet tidsenlig tidsenlighet tidsepok tidsfaktor tidsfenomen tidsform tidsfrist tidsfråga tidsfärg tidsföljd tidsfördriv tidsfördröjning tidsförlopp tidsförlust tidsförskjutning tidsgräns tidshistorisk tidshorisont tidsindelning tidsinställa tidsinställning

tidsintervall tidskoefficient tidskontroll tidskrift tidskrävande tidskänsla tidslig tidslighet tidsläge tidslängd tidsmarginal tidsmaskin tidsmedvetande tidsmedveten tidsmellanrum tidsmiljö tidsmått tidsmässig tidsnöd tidsomställning tidsoptimist tidsordning tidsperiod tidsperspektiv tidspillan tidsplan tidsplanering tidspress tidsprogram tidsprägel tidsram tidsresa tidsriktig tidsrum tidsrymd tidssammanhang tidsscen tidsschema tidssignal tidsskala tidsskede

tidsskildring tidsskillnad tidsskäl tidssmak tidsspegel tidsspillan tidsstudie tidsstudieman tidstecken tidstillägg tidstrogen tidstypisk tidsuppfattning tidsuppgift tidsupplevelse tidsutdräkt tidsutrymme tidsuttryck tidsvinst tidsvärde tidszon tidsålder tidsåskådning tidsåtgång tidsödande tidsöverdrag tidtabell tidtagare tidtagarur tidtagning tidtals tidur tidvatten tidvinnande tidvis urtid

References

• tid in Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket (13th ed., online)

---

Volapük

Noun

tid (plural tids)

1. instruction (act of teaching, or that which is taught)

Declension

declension of tid

	singular	plural
nominative	tid	tids
genitive	tida	tidas
dative	tide	tides
accusative	tidi	tidis
predicative	tidu	tidus
vocative	o tid!	o tids!